Du är alltid bara ett steg från utveckling och förändring ….

 

 

 

 

 

 

 

Jag har precis skrivit en bok ihop med Helene Johnson Nordgren, ”Meningsfulla prestationer i grupp – 10 träningsbara ledarfärdigheter” och det som utgör den centrala tanken för detta blogg-inlägg kommer från henne. Hon har uttryckt det i många år, nästan som ett mantra, att ”du är alltid ett steg från utveckling och förändring”.

Deepak Chopra pratar om “the gap”, utrymmet mellan tänkaren och det tänkta … Vem är jag om jag inte är mina tankar? Jag kan ju tänka en tanke, och sen börja tänka något om tanken, och sen tänka en tanke om tanken på tanken och så kan det ju fortsätta att loopa i din och min inre värld. Vi människor har, till skillnad från djuren, en förmåga att självreflektera. Djur och små barn kan känna igen, men de saknar förmågan till en typ av tänkande som reflekterar tillbaka på en tidigare tanke. De lever i en stimulus-respons-situation, kanske bäst illustrerad av det lilla barnets oförställda glädje när du som förälder gömmer dig bakom en vägg eller möbel och tittar fram och säger “titt-ut”. Varje gång du gör det skrattar barnet av förtjusning, eftersom förmågan att dra längre slutsatser saknas. När du är borta ur deras fokus är du verkligen borta, och därför reagerar barnet med förvåning och förtjusning!

Ju äldre du blir så börjar du utveckla förmågan att tänka i flera steg, eller i flera nivåer. Kanske är du med om något trevligt, och den inre “speakerrösten” börjar kommentera och utvärdera händelsen. Detta kan ske på flera nivåer, och tillståndet förstärks och befästes på detta sätt. För varje ny nivå innebär det en ny, styrande referensram. Den initiala glädjen blir till entusiastisk glädje som blir till översvallande entusiastisk glädje och som sen kanske får en övergripande känsla av tacksamhet över att kunna känna en sådan översvallande entusiastisk glädje. Naturligtvis kan det samma ske åt det andra hållet, dvs. att en händelse får en negativ kedjereaktion. Besvikelsen blir till arg besvikelse som sen blir till förtvivlat arg besvikelse.

Hjärnan tänker nivåindelat, skulle man kunna säga. Vi har tillstånd om tillstånd, tankar om tankar, känslor om känslor, och den övergripande nivån utgör den styrande ramen. De “underliggande” tillstånden färgas av den översta nivån. Du kan säkert känna skillnaden mellan stillsam ilska kontra okontrollerad ilska, alternativt lugn glädje kontra entusiastisk glädje.

Någon eller något (t.ex. den kultur vi växt upp i) sätter alltid referensramarna och den som gör det styr alltid “spelet”. Exempel: Pappan som vill prata allvar med sin son. “Kom här nu min son, så ska vi ha ett allvarligt samtal …”. Genom att uttrycka det så har pappan satt en annan ram än om han sagt: “Låt oss ha ett utforskande samtal, du och jag”.

För, det är svårt att fly från ett fängelse man inte vet att man sitter i, oavsett om den ram du ser saker och ting ur är din egen eller om den är satt av någon annan.

Eftersom du och jag har förmågan att alltid ta detta kliv tillbaka i våra tankar, så kan du alltid kliva ur den känsla, tanke eller tillstånd du just nu befinner dig i och fråga dig själv … ”och vad kan jag tänka om det …?” Har du råkat ut för något som gjort dig besviken skulle du kunna, tankemässigt, ta klivet tillbaka och fråga dig vad du kan tänka om din besvikelse. Är den realistisk, är den lämplig eller olämplig, kanske absurd? Genom att oftare ta klivet tillbaka så har du nyckeln som kan befria dig ur dina mentala fängelser. När du kliver ett steg tillbaka lämnar du den referensram som du betraktar situationen eller händelsen utifrån, och genom att du gör det så kan du få helt nya valmöjligheter. Saker är inte alltid vad de verkar vara, de är bara vad du för stunden tror om dem, du kan ta ett steg tillbaka och fråga dig; ”Vad mer kan det här betyda?”, ”Vad skulle kunna vara ett annat sätt att tänka kring det jag varit med om?”

Med värme,

Niklas Daver

Certifierad NLP/Neuro-Semantics Trainer, Meta-Coach

Författare till boken ”Ditt bästa jag – oftare” och ”Meningsfulla prestationer i grupp – 10 träningsbara ledarfärdigheter”, den senare ihop med Helene Johnson Nordgren.

www.resurscoachen.se

Lämna ett svar