Vad jag lärde mig om kommunikation från en taxichaufför …

 

Jag utbildar människor i Neuro Lingvistisk Programmering, NLP … en kognitiv beteendevetenskap som väcker både intresse och motstånd. Själva namnet är ju en dribblingsmanöver i världsklass, och det där med “programmering” kan väl inte vara annat än manipulativt och närmast frammana sektvarning?

Ord och språk är ju en intressant företeelse i sig. Hur blöt blir du av ordet “vatten” … med en extra tankeansträning så inser du och jag att orden inte är händelserna de beskriver. Orden kan aldrig rymma den mångfald av sinnesupplevelser som är dess utgångspunkt.

NLP förmedlar modeller kring framgångsrikt beteende och som har sin grund i modellens omedvetna kompetens. På NLP-utbildningar lär vi oss använda tekniker som kännetecknar t.ex. mästerliga kommunikatörer; att matcha kroppsspråk och andningsrytm, ordval, röstvolym, värderingar etc., vi lär oss kalibrera förändringar i personens förändrade sinnestillstånd, vi “avläser” ögonrörelser och använder ord som motsvarar det föredragna sinnessystemet hos den vi pratar med. Allt detta är bra, och det är inget konstigt eftersom det är uttryck för vad som naturligt ändå sker i en kommunikationsslinga mellan sändare och mottagare.

Problemet uppstår om vi tror att vi kan ersätta hjärta och själ med tekniker, att teknikerna kan ersätta det genuina intresset och värmen som följer på att verkligen tycka om andra människor. Människor som når fram till andra har en förmåga att bry sig, de har en vilja att bygga en bro mellan sitt eget och en annans hjärta.

Jag har haft förmånen att få åka runt i vårt avlånga land och hålla utbildningar, och då ingår en del taxiresor till och från flygplatser och konferensanläggningar. Under en av mina “utflykter” hade jag förmånen att få tillbringa nästan en halvtimme med en taxichaufför som ursprungligen var från Marocko. Jag hoppade in i hans taxi och var lite mer stressad än vad som var trevligt för både mig och honom, inte speciellt sugen på att sitta och prata utan ville snabbt komma till stället där jag skulle utbilda.

Inte var han speciellt skicklig i att matcha; han använde definitivt inte sig av mina ord, inte matchade han mitt tempo, min röst och hade vi varit i en kurslokal så hade jag kommenterat detta, men, detta var ju i verkliga livet och här blev jag fullkomligt avväpnad av hans skratt, hans ganska personliga frågor, hans entusiasm. Den potentiellt trista taxiresan blev istället en enda lång skrattbubbla, en resa och utforskande av några av våra livserfarenheter som gav mig nya tankar och insikter från bägge håll. När vi skulle skiljas åt, efter att ha betalat så tackade vi varandra genuint för ett härligt samtal!

Utbildningen jag höll den dagen blev ovanligt lyckad, förmodligen för att taxichauffören Muhammad hade bidragit till att rama in dagen åt mig på ett alldeles speciellt sätt. Hans bestämda uppfattning om att marockaner var världens mest observanta folkslag får mig fortfarande att skratta gott, han hävdade utan omsvepningar att hans pappa var som Sherlock Holmes …

Vad vill jag då säga med detta? Att i mötet med andra människor är äkthet, intention och närvaro så oerhört mycket viktigare än allehanda kommunikationstekniker och att vi ska försöka undvika att bli likt slipade bilhandlare i mötet med andra människor.

Låt hjärtat vara me’!

Med värme,

Niklas Daver

NLP/Neuro-Semantics Trainer och Meta-Coach

Författare till boken “Ditt bästa jag – oftare” och ”Meningsfulla prestationer i grupp – 10 träningsbara ledarfärdigheter”

www.resurscochen.se

Ge inte upp; allt som är värt att göras bra är värt att göras dåligt från början!!

 

 

Någonstans under min livsresa plockade jag upp en inställning om att det var pinsamt att göra bort sig, att inte kunna och skammen i att göra fel. Under speciellt tonårsperioden så utvecklade jag en sällan skådad kreativitet när det gällde att undvika situationer som bar på möjligheten att få mig att hamna i dålig dager. Vilken fascinerande strategi! Och vilket säkert sätt att minimera chansen till utveckling och nya, spännande erfarenheter! Om jag fick välja en strategi för att skapa en begränsad tillvaro så vore det nog just denna …

Idag har jag en annan utgångspunkt. Sedan många år så tror jag inte att det finns några misslyckanden, bara resultat. För att du och jag överhuvudtaget ska lära oss något, förkovra oss, bli bättre så måste vi bli bekväma med tanken att allt som är värt att göras bra är värt att göras dåligt från början. Den fascinerande resan från först omedveten inkompetens, medveten inkompetens, medveten kompetens och slutligen omedveten kompetens kräver att vi gör, agerar och fortsätter att agera, göra om … snubbla och återigen ta sig upp … Alla färdigheter kräver en typ av resultat som gör att vi lär oss och slutligen får det resultat som vi verkligen vill ha.

Jag tillämpade kompetensträning under några år, ett koncept utvecklat tillsammans med några konsultkollegor där deltagarna kunde vara med om ett mentalt träningspass, t.ex. en reflektionsträning om och träning av coaching, hitta sin motivation eller använda bättre strategier. Deltagarna kunde under en trivsam och nätverkande lunch också möjlighet att träna sina mentala färdigheter. Träningspassen bidrog till positiva tillstånd men framförallt gav de möjlighet till träning. Innehållsmässigt var det inga världsnyheter, men vi kunde bidra med något som ofta glöms bort efter en genomgången utbildning. Vi bidrog med möjligheten att träna på färdigheter som ofta ingår i kurser kring personlig utveckling och kommunikation eftersom vi och deltagarna insåg att träning GER färdighet. Dessa träningspass blev väldigt uppskattade eftersom bidrog till en utveckling av färdigheter och en långsiktighet som vanliga kurser ej kan bidra med.

Vi tittar på en Zlatan eller en Sarah Sjöström och tror att det handlar om talang, medfödd begåvning och visst, de har säkert burit på egenskaper som tagit dem till mästerskapets boningar, men den största talangen de har haft är kanske träningsvilligheten. En vilja att under år slipa och förstärka vissa färdigheter.

Återigen, att gå på kurser och föreläsningar eller läsa böcker räcker inte. Det ger alldeles säkert nödvändig inspiration men denna slocknar snart, likt ett tomtebloss. För att införliva och inprägla nya tanke- och beteendemönster kan det krävas lång tids träning. Men, är det inte så att … allt som är värt att göras bra är värt att göras dåligt från början. Är inte inlärningsprocessen fascinerande i sig? Vi människor har fantastiska möjligheter att under rätt former och med tillräcklig tid bemästra det mesta, om vi bara själva vill.

En tidigare elev skrev till mig och beskrev sin rädsla för att misslyckas, att det gjorde att hon hade svårt att sätta upp mål. Misslyckande är ett värdeladdat ord, men inget nytt lärande vore möjligt utan den feedback som ett “misslyckande” innebär. Barnet reser sig igen och försöker på nytt, golfaren gör ett nytt utslag, stå upp-komikern ändrar i sin repertoar.

Gått på kurs eller föreläsning och inget har förändrats? Börja träna på det du lärt dig eftersom allt som är värt att göras bra är värt att göras dåligt från början! Du har massor av nya erfarenheter och lärdomar framför dig! Varför inte “låna” Thomas Edisons inställning när han på frågan om hur det kändes att ha misslyckats 10.000 gånger med att skapa glödlampan svarade, “Jag ser det inte som misslyckanden. Nu känner jag 10.000 sätt på vilket man INTE gör en glödlampa …”.

Oavsett vad du vill bli bättre på; träna, träna och åter träna! Du blir duktigare, du blir skickligare och det som du gjorde ”dåligt” från början är nu lätt och roligt att göra!

 

Med värme,

Niklas Daver

Certifierad NLP/Neuro-Semantics Trainer och Meta-Coach

Författare till boken “Ditt bästa jag – oftare” samt ”Meningsfulla prestationer i grupp – 10 träningsbara ledarfärdigheter”.

www.resurscoachen.se

 

Du är alltid bara ett steg från utveckling och förändring ….

 

 

 

 

 

 

 

Jag har precis skrivit en bok ihop med Helene Johnson Nordgren, ”Meningsfulla prestationer i grupp – 10 träningsbara ledarfärdigheter” och det som utgör den centrala tanken för detta blogg-inlägg kommer från henne. Hon har uttryckt det i många år, nästan som ett mantra, att ”du är alltid ett steg från utveckling och förändring”.

Deepak Chopra pratar om “the gap”, utrymmet mellan tänkaren och det tänkta … Vem är jag om jag inte är mina tankar? Jag kan ju tänka en tanke, och sen börja tänka något om tanken, och sen tänka en tanke om tanken på tanken och så kan det ju fortsätta att loopa i din och min inre värld. Vi människor har, till skillnad från djuren, en förmåga att självreflektera. Djur och små barn kan känna igen, men de saknar förmågan till en typ av tänkande som reflekterar tillbaka på en tidigare tanke. De lever i en stimulus-respons-situation, kanske bäst illustrerad av det lilla barnets oförställda glädje när du som förälder gömmer dig bakom en vägg eller möbel och tittar fram och säger “titt-ut”. Varje gång du gör det skrattar barnet av förtjusning, eftersom förmågan att dra längre slutsatser saknas. När du är borta ur deras fokus är du verkligen borta, och därför reagerar barnet med förvåning och förtjusning!

Ju äldre du blir så börjar du utveckla förmågan att tänka i flera steg, eller i flera nivåer. Kanske är du med om något trevligt, och den inre “speakerrösten” börjar kommentera och utvärdera händelsen. Detta kan ske på flera nivåer, och tillståndet förstärks och befästes på detta sätt. För varje ny nivå innebär det en ny, styrande referensram. Den initiala glädjen blir till entusiastisk glädje som blir till översvallande entusiastisk glädje och som sen kanske får en övergripande känsla av tacksamhet över att kunna känna en sådan översvallande entusiastisk glädje. Naturligtvis kan det samma ske åt det andra hållet, dvs. att en händelse får en negativ kedjereaktion. Besvikelsen blir till arg besvikelse som sen blir till förtvivlat arg besvikelse.

Hjärnan tänker nivåindelat, skulle man kunna säga. Vi har tillstånd om tillstånd, tankar om tankar, känslor om känslor, och den övergripande nivån utgör den styrande ramen. De “underliggande” tillstånden färgas av den översta nivån. Du kan säkert känna skillnaden mellan stillsam ilska kontra okontrollerad ilska, alternativt lugn glädje kontra entusiastisk glädje.

Någon eller något (t.ex. den kultur vi växt upp i) sätter alltid referensramarna och den som gör det styr alltid “spelet”. Exempel: Pappan som vill prata allvar med sin son. “Kom här nu min son, så ska vi ha ett allvarligt samtal …”. Genom att uttrycka det så har pappan satt en annan ram än om han sagt: “Låt oss ha ett utforskande samtal, du och jag”.

För, det är svårt att fly från ett fängelse man inte vet att man sitter i, oavsett om den ram du ser saker och ting ur är din egen eller om den är satt av någon annan.

Eftersom du och jag har förmågan att alltid ta detta kliv tillbaka i våra tankar, så kan du alltid kliva ur den känsla, tanke eller tillstånd du just nu befinner dig i och fråga dig själv … ”och vad kan jag tänka om det …?” Har du råkat ut för något som gjort dig besviken skulle du kunna, tankemässigt, ta klivet tillbaka och fråga dig vad du kan tänka om din besvikelse. Är den realistisk, är den lämplig eller olämplig, kanske absurd? Genom att oftare ta klivet tillbaka så har du nyckeln som kan befria dig ur dina mentala fängelser. När du kliver ett steg tillbaka lämnar du den referensram som du betraktar situationen eller händelsen utifrån, och genom att du gör det så kan du få helt nya valmöjligheter. Saker är inte alltid vad de verkar vara, de är bara vad du för stunden tror om dem, du kan ta ett steg tillbaka och fråga dig; ”Vad mer kan det här betyda?”, ”Vad skulle kunna vara ett annat sätt att tänka kring det jag varit med om?”

Med värme,

Niklas Daver

Certifierad NLP/Neuro-Semantics Trainer, Meta-Coach

Författare till boken ”Ditt bästa jag – oftare” och ”Meningsfulla prestationer i grupp – 10 träningsbara ledarfärdigheter”, den senare ihop med Helene Johnson Nordgren.

www.resurscoachen.se

Att se på dig själv med helt nya ögon!

 

 

Utanför ett tidigare boende så passerade jag dagligen en magnifik ek, en mäktig, fullvuxen ek som sträckte ut sina grenar och sitt lövverk med både självklarhet, pondus och skönhet. Det förbryllar mig att ett litet ekollon innehåller källan och intelligensen som ger sådan spräng- och livskraft och som sen mynnar ut i ett majestätiskt träd. Hur går detta till, hur kan något så litet och ofullständigt växa ut till en sådan fullkomlighet? Livet rymmer ett sådant djup, en ogreppbar och bakomliggande intelligens rör sig bortom ord och naturligtvis enskilda individers förmåga att förstå. Hur fångar och mäter man det oändliga, det osynliga och det samverkande system som hela livsprocessen utgör?

Jag börjar tänka på oss mänskliga varelser och tanken som började med ekens väg från frö till fullkomlighet tar samma luftsprång denna gång. Vad gör att vi ofta har lättare att se fullkomligheten i den vackra eken, den vackert målade himlen eller den imponerande utsikten uppe från en bergstopp? Vad hindrar oss från att se det vackra i varje mänskligt uttryck? Är det så att den unikt mänskliga friheten att kunna välja och att agera friare i förhållande till inbyggda instinkter gör att vi uppfattar oss människor som mindre fullkomliga, att vi sällan lever upp till vår potentiella storhet? Kanske är det så att vi inser att vi gör mindre fullkomliga val och att det hindrar oss från att uppleva all vår storhet och skönhet?

Varje människa är en symbios av 23 genetiska gåvor från sin mor, 23 från sin far. Dessa gåvor, kromosomer, bär på de genetiska arv som tar oss från resan mellan frö till fullvuxen, från fullvuxen till upplösning. Dessa gener gör dig till något fullkomligt unikt; ingen har sedan tidernas begynnelse burit på just den sammansättning arvsmassa som du utgör. Arvsmassan ger oss tillsammans med miljö och omgivning de yttre ramarna för att ge vår inneboende mänsklighet fullt uttryck. Olikt andra varelser bär du sen på den inre friheten, valfriheten, att omvandla himmel till helvete, helvete till himmel, att förbanna eller acceptera, att resignera eller kämpa.

Vad du gör med det fullkomliga uttryck du själv utgör är inget annat än livets uppmaning om att du betraktar dig som lika värdig benämningen “perfekt” eller “majestätisk” eller “magisk” som den vackraste av föremål ute i naturen.

En viktig aspekt av din egen uppfattning om dig själv symboliseras av ordet “självaktning”. Du är inte bara en presterande varelse och kan inte bara bedömas utifrån görande och prestationer – och som ofta jämförs med andras. Att ha självförtroende är att koppla uppfattningen om ditt eget jag till vad du klarar av i vissa sammanhang. Du kan ha självförtroendet som kock, föreläsare, lärare, att leda grupper, eller vad det nu kan vara. Den kan inte utgöra den fulla grunden för självuppfattningen, för du är så mycket, mycket mer än vad du presterar. Läkaren kan göra saker som du inte kan göra, fotbollsproffset kan göra saker som du inte kan göra och skådespelaren likaså. Men du kan sätta ihop långa listor på saker som du kan göra och som de kanske inte kan. Självförtroende eller brist därpå är en farlig kvicksand när det gäller att finna ro och inre trygghet längst inne i sig själv.

Självförtroendet behöver kompletteras med självacceptens för att balansera upp det självförtroende vi upplever att vi har eller inte har. Självacceptens är att kunna utgå från en referensram om att även om du är ett uttryck för en livsform som är lika perfekt och vacker som en storståtlig ek, så kan du i din mänskliga frihet göra val som du är mer eller mindre nöjd med. Du kan lära mig att acceptera dina egna ”skuggsidor”, upplevda svagheter eller tillkortakommanden eller rent av några av de spelkort livet delat ut till dig. Hade eken mänskliga förmågor så är det svårt att se den beklaga sig över att en av grenarna är mindre iögonfallande än de andra, eller att det finns andra ekar som är högre eller har kraftigare stam. Den är den ek den är, no more, no less.

Självaktningen är något mer än självförtroende och självacceptens. Självaktningen kommer sig av att faktiskt kunna se dig själv som en del av livets oförklarliga magi. Att kanske utgå från tanken att “jag är resultatet av något som det fanns en chans på hundra miljarder att det skulle ske”. Du fick möjligheten och du lyckades där en enorm mängd medtävlare inte lyckades. Livet gav dig chansen, livet gav dig möjligheten att vara en viktig del i dess längtan efter sig självt. Kan inte detta leda till en förundran över livet som sådant och dig själv som en lika magisk beståndsdel av det som vilken annan livsform eller livsuttryck som du kan förundras över? Att känna aktning över alla de unika förmågor, talanger, preferenser som just du utgör?

Jag tror att en bra balans mellan självaktning, självacceptens och självförtroende kan ge den inre trygghet som gör att du kan vara mer av dig själv oftare. När du har den balansen finns inte behovet av att jämföra sig med andra eller vilja vara något annat än den man är. Brister det i balansen infinner sig skrytet, viljan till dominans eller kontroll. Du är bra som du är, punkt slut … och för mig ett lika vackert uttryck som den grannaste, den mest storståtliga av skogens alla ekar.

Med värme,

Niklas Daver

NLP/NeuroSemantics Trainer & Meta-Coach

www.resurscoachen.se

Författare till boken “Ditt bästa jag – oftare” och ”Meningsfulla prestationer i grupp – 10 träningsbara ledarfärdigheter

 

Vad kan vi lära av mannen som inspirerade till konceptet ”Bucket List”?

 

 

I min bok, “Ditt bästa jag – oftare” så skriver jag om John Goddard, världsmästaren i att sätta mål. Han levde mellan1924 och 2013. När han var i 13-14-årsåldern fick hans pappa besök av en gammal bekant. Pappan och hans gamle vän satt och samspråkade under kvällen och vid ett tillfälle går John förbi och råkar höra pappas bekant säga; “Jag önskar jag vore i din sons ålder igen. Jag hade så många drömmar och önskningar och nu känns det försent att göra någonting åt dem”.

Innan John gick och lade sig för att sova gjorde han något som kom att förändra hans liv i grunden. Det var nämligen något i pappans väns ord som hade påverkat honom. Inom sig kände John att han inte ville bli lika bitter eller ångerfull längre fram i livet. Nu kände han plötsligt att det var upp till honom själv att göra något speciellt av sitt liv!

Det John gjorde som förändrade hela hans liv var att han plockade fram en anteckningsbok. På första sidan, som rubrik, skrev han “Min livslista”. Eftersom han hade en lärarinna som från allra första början hade stöttat John i att läsa böcker, hade han tidigt börjat läsa om de stora upptäcktsresenärerna; Amundsen, Stanley, Nansen m.fl. Kanske var det just detta som färgade det första han skrev upp, som nummer ett på listan.

Överst på listan skrev han därför “Utforska Nilen, från källa till mynning”. När John skrev ner detta hade ingen gjort detta, tanken på detta lockade honom mer än något annat. Därefter skrev han bl.a. saker som “resa längs Amazonas”, “göra om Marco Polos resa till Kina”, “besöka Nord- och Sydpolen”, “bestiga Mount Everest”, “bestiga Kilimanjaro”, “bestiga Mont Blanc”, “ta flygplanscertifikat”, “åka i en ubåt”, “fridyka”, “göra 200 armhävningar”, “lära sig spanska, franska och arabiska”, “läsa Shakespears samlade verk”, “besöka Galapagosöarna”, “gifta sig och få fyra barn (!)” … innan han gick och lade sig så hade han skrivit ner 127 saker som han ville uppnå innan han låg i kistan med en lilja i handen! Han kartlagde allt han ville hinna göra innan han dog, grundligt!

När han gick bort 2013 hade han uppnått 113 av dessa målsättningar plus 400 andra som han kompletterade sin ursprungslista med!! Wow, säger somliga, vilken stress säger andra. “Jag skulle också göra sånt om jag hade en massa pengar” som flera tonåringar har uttryckt till mig när jag föreläst om detta. Ni läsare förstår säkert att John Goddard inte hade en massa pengar, däremot hade han en passion för livet och en romantisk syn på tillvaron. Att som deltagare i äventyret livet sätta sig på förarplats och fundera på vad man vill ha ut av livet, är inte det ett spännande första steg? John Goddard hade inga sponsorer, inga välgörare, men han hade tron på sig själv och sin förmåga att pensla sin livstavla med egna och unika penseldrag!

Naturligtvis handlar inte livet om mer än att uppnå det spektakulära, många vardagsbestyr och vardagsrutiner ger oss också mening och sammanhang och inte minst umgänge med nära och kära. Men, något vi skulle kunna lära oss av John Goddard är att ta några av våra drömmar på allvar och att detta kanske är en strategi som håller oss ”unga” och vitala under vår livsresa. Det viktigaste med målsättningar är säkert sällan målen i sig, däremot vad de frambringar inom oss under vår strävan mot att uppnå dem. Många av våra egenskaper utvecklas och växer som resultat av att vi tar på oss självvalda utmaningar och bidrar starkt till vår personliga utveckling. Förmodligen är lusten att uppnå nya saker och att ta sig an egna projekt än viktigare ju äldre vi blir. Hela vår organism väcks till liv när vi känner framtidstro och motivation att uppnå nya saker.

Vad skulle kunna hamna på din livslista, om du valde att avsätta en stund till detta? Vilka stora som små äventyr, upplevelser vill du hinna med innan du befinner dig vid livets ändstation? Du och jag har i snitt 30 000 dagar på oss att fylla vår livsväv med olika färger, olika avtryck, olika erfarenheter. Vad vill du hinna med innan du är klar med din resa genom livet? Kanske kan du först på egen hand och sen i samspel med en eventuell partner fortsätta att fylla på din livslista med allehanda spännande, lärorika och kraftfulla upplevelser? De lär ju inte uppstå av sig självt, inte bara ske “hux flux”. När du sätter dig på förarplats och bestämmer färdriktningen så kan de mest magiska drömmar och önskningar börja ta form, börja bli verklighet men kanske de lättast blir tillverklighet genom att ta ”små steg för små fötter”. Genom att börja i det lilla kan det ju faktiskt kännas som att självförtroendet stiger och att du får ett ”momentum” i din strävan att uppnå ditt mål

Längre fram, därinne i framtiden, så kanske du och jag möts. Det skulle fylla mitt hjärta och min själ med den mest sällsamma glädje om jag fick lyssna på de drömmar du gjorde verklighet av medan jag berättar om några av mina egna. Då kan vi bägge två med all sannolikhet känna oss nöjda med vår livsresa. Jag ser fram mot den dagen, jag ser fram mot att få applådera dig, du duktiga och levande människa!

 

Med värme,

Niklas Daver

NLP & Neuro-Semantics Trainer

Meta-Coach

Författare till boken “Ditt bästa jag – oftare” och ”Meningsfulla prestationer – 10 träningsbara ledarfärdigheter”, den senare ihop med Helene Johnson Nordgren

Det finns inga misslyckanden, allt är bara feedback!

 

 

 

 

 

 

Ordet misslyckande är onekligen ett värdeladdat ord och synonymerna många; lida nederlag, göra fiasko, ha otur, komma till korta, kamma noll, slå slint, gå i stöpet, gå om intet. Ingen rolig upplevelse när man tolkar ordet misslyckande så. Att ha en vilja och önskan att uppnå något och sen inte klara det eller nå fram hela vägen, ja, då är det lätt att jag och andra känner att vi har misslyckats.

Men har vi det? Är det överhuvudtaget möjligt att åstadkomma något av värde här i tillvaron utan att våga misslyckas? Kan vi verkligen peka på ett litet barn som med stapplande steg lär sig att gå, och när han eller hon trillar peka och säga: “Men nu misslyckades du igen. Kan du inte göra något ordentligt?”. Wow, vilken udda ”gåva” att ge andra och oss själva denna typ av kommentar.

Ett flygplan som åker mellan Arlanda och New York är ur kurs mer än 95% av tiden. Ja, läs det igen. Den är UR KURS mer än 95% av tiden. Är det då inte en fantastisk process som tar sin början när planets autopilot programmeras med destinationen och när sen alla avvikelser i form av vindar och turbulens (“misslyckanden”) ger feedback till autopiloten som därefter kan styra om kursen i rätt riktning. Utan förmågan att hantera “misslyckandet” som feedback skulle våra flygresor bli oerhört intressanta. En tänkt resa till Kanarieöarna kanske tar oss till Förenade Arabemiraten, London-resan blir istället till ett besök på Island och den tänkta fotbollsmatchen du vill se med Zlatan i Milano resulterar istället kanske i bästa fall en match mellan två turkiska lag.

Allt det du kallar för misslyckande kan också omtolkas, utifrån om du ställer dig frågan: “Vad kan detta mer betyda?”. Är det inte så att det du upplevt som misslyckanden och misstag också gett dig värdefulla insikter och lärdomar? När du tänker efter så kanske det som du en gång såg som det stora misslyckandet har gett dig “gåvor” i form av de erfarenheter som händelsen eller situationen inneburit för dig. Kanske det fick dig att utveckla egenskaper som du annars ej hade utvecklat, kanske du lärde dig saker som du annars ej hade lärt dig?

Om du väljer synsättet att det inte finns misslyckanden och att allt är feedback, så kommer du få ett helt nytt förhållningssätt. Du kan ställa dig frågor som får dig att växa och utvecklas istället för att skapa en känsla av resurslöshet. Med det förhållningssättet så blir du öppen för hur du kan använda informationen för att utvecklas istället för att kanske som tidigare ha “straffat” dig själv och mått dåligt för att du inte fick det resultat du hade önskat eller förväntat dig.

Att utveckla ett mer accepterande förhållningssätt till “misslyckande” kommer förmodligen hjälpa dig att våga mer. Ett resultat av att vara rädd för att misslyckas är att det förmodligen gör att du drar dig för att pröva vissa saker, att du inte riktigt kan hantera att det inte går som det vill. När du istället ser resultatet du får som en form av information, kanske du istället för att slå hårt på dig själv istället väljer att göra lite annorlunda nästa gång du försöker – utifrån feedbacken du tog till dig och införlivade. Med detta nya förhållningssätt blir det förhoppningsvis mindre dramatiskt att pröva nya saker, eftersom oavsett vad som händer så förblir vi trygga i vetskapen om att det ger oss feedback eller välbehövlig information!

Ett mästerligt förhållningssätt, oavsett situation, kan vara att:

1) Bestämma sig för vad man vill (uppnå)

2) Agera i riktning mot det man vill uppnå

3) Notera om det vi gör för oss närmare det önskade resultatet

4) Om inte, göra något annorlunda.

Den sistnämnda punkten förmedlar värdet i flexibilitet och i kombination med punkt 3) så kan vi förbli öppna för det vi får och t.o.m. uppskatta det … alternativet är att känna oss “misslyckade”, förbanna oss själva för att vi saknar generna som krävs eller på annat sätt göra massiva uttag på vårt eget självkänslo-konto.

 

Med värme,

Niklas Daver

Certifierad NLP/Neuro-Semantics Trainer och Meta-Coach

www.resurscoachen.se

Författare till boken “Ditt bästa jag – oftare” och ”Meningsfulla prestationer i grupp – 10 träningsbara ledarfärdigheter.”

Några viktiga mänskliga rättigheter …

 

Dina och mina mänskliga rättigheter

På ett av mina många antikvariatbesök finner jag en bok som talar lite extra till mig i detta sökande. “Självkänsla” av Gunnila Masreliez-Steen och Maria Modig. En alldeles utmärkt bok, en lite tidig bok i detta till synes uttjatade ämne. Finner i boken ett stycke hämtat från Coleen Kelley, ett stycke om våra mänskliga rättigheter, som hittade en fin klangbotten i mitt inre. Det handlar om de rättigheter varje människa kan ge sig själv och andra och gav mig inspiration till denna text.

Vill inte förolämpa dig som läser detta med objudna råd, bara mina tankar kring dessa rättigheter. Läs dem, torktumla dem i ditt tankesystem och svälj det som passar dina mentala smaklökar. Förhoppningsvis kan du och jag tillsammans skapa en ödmjuk stig i riktning mot visdom!

  1. Rätten att få vara ifred. Jag vill ge mig själv och andra rätten att få tillbringa tid med sig själv utan krav på att vara social och vara tillsammans med andra. Det är alldeles säkert så att jag då kan vara till större nytta för min omgivning när jag stilla får finna ro i mig själv, i mitt eget sällskap och med mina egna tankar och funderingar. Bilden jag bär med mig är att ligga nere på havsbotten och lugnt blicka upp mot ett stormigt hav. Alla rörelser, måsten, normer som piskar upp vattenytan … och som jag lugnt kan ligga och betrakta och finna ro i mitt inre.
  2. Rätten att vara oberoende. Jag vill ge mig själv och andra rätten att tänka, resonera och välja utifrån sig själv. Att med en lätt dirigentpinne kunna vägleda mina unika förmågor; min förmåga att tänka, känna, tala och agera till att forma ett helt eget, unikt avtryck. Din och min livsresa mellan DÅ och SEN väntar på det unika avtrycket som bara vi kan göra, de penseldrag ingen annan kan måla åt oss. Landa i egna tankar, egna ståndpunkter, egna val och vara nyfiket öppen för vad andra vill förmedla.
  3. Rätten att lyckas. Att kunna finna glädje i att lyckas, att faktiskt tillåta sig stolthet över egna framgången även om andra just nu inte har samma förmåga eller möjlighet. Framgången kommer sällan utan orsak, framgången blir ofta frukten av de grödor som såtts. Ge dig själv och andra den tillåtelsen, att glädjas, att fira framgång och känna lycka!
  4. Rätten att bli hörsammad och tagen på allvar. Du, jag och andra har rätten att bli tagna på allvar, att bli lyssnade på. Det kan lätt gå inflation i att använda ord utan bakomliggande tanke, ord som strömmar ur munnar som bisvärmar utan riktning eller mål, men dina åsikter är värd all respekt när de framförs med eftertanke och med goda intentioner.
  5. Rätten att vägra ställa upp på andras krav utan att känna skuld eller känna sig egoistisk. När du och jag säger “nej” till något ökar möjligheterna till ett välriktat “ja”. Våra värderingar gör att vi kan säga nej till något vi inte tror på eller vill göra, eller rent av inte orkar.
  6. Rätten att be om något man önskar. Denna rättighet utgår från att vara beredd på att svaret på din begäran antingen kan bli “ja” eller “nej”. Att be om något är inte detsamma som att få det, men att inte be om det är att förvägra sig möjligheten att vara människa fullt ut. Din framtid förväntar sig att du i större utsträckning ber om det du önskar.
  7. Rätten att göra misstag och ta ansvar för dem. Perfektion blir en medelmåttig skala eftersom den är ouppnåelig. Att göra misstag är vår fulla mänskliga rättighet och att agera utifrån vetskapen att jag också har förmågan att bära konsekvenserna på egen hand. Jag har rätt att göra rätt och rätt att göra fel.
  8. Rätten att förändras. Jag och du kan uppleva en glädje och tillfredsställelse i att utvecklas utifrån egna behov, i egen takt och med de medel som passar i den fas vi befinner oss. Rätten att förändras gäller också min omgivning, och i det att jag släpper rädslan för detta ger jag både mig själv och de inblandade gåvan i att bli mer av det vi kan vara.
  9. Rätten att initiera en diskussion med en person om ett problem som rör oss båda. Det finns i detta en öppning till att lösa de problem som stör vår relation. Genom att initiera diskussionen tar du både relationen till dig själv och den andre på hälsosamt allvar.

Jag landar i dessa tankar kring dessa mänskliga rättigheter. Det är mina tankar och min utmaning i att leva ett anständigt liv i symbios med mina medresenärer på denna resa genom livet. Kanske kan du som läsare komma fram till att du ger dig själv en eller flera av dessa mänskliga rättigheter. Är så fallet så känner jag en stillsam glädje när jag tänker på den tid som kommer … Framtiden …

Med värme,

Niklas Daver

www.resurscoachen.se

Författare till boken “Ditt bästa jag – oftare” och ”Meningsfulla prestationer i grupp – 10 träningsbara ledarfärdigheter”

Du gör alltid ditt bästa utifrån det tillstånd du är i …

Jag minns när jag för flera år sedan utförde ett uppdrag där uppdragsgivaren sedan hade starka synpunkter på hur jag hade genomfört uppgiften; kring innehåll men framförallt utförandet. Hon hade starka synpunkter och jag fick höra att “Du borde ha gjort helt annorlunda”, ”du gjorde inte det vi hade kommit överens om” och mycket annat också. Det där var naturligtvis inte roligt att höra, men, samtidigt visste jag att hon hade rätt. Jag borde säkert ha gjort annorlunda och bättre. Men, vad jag så här i efterhand kan se är att jag faktiskt inte kunde ha gjort så mycket annorlunda och bättre utifrån det sinnestillstånd jag befann mig i då. Jag var då i ett för mig resurslöst sinnestillstånd som jag inte lyckades förändra och som jag fortsatte att agera utifrån. I just den stunden hade jag alltså ett sinnestillstånd som inte gav mig tillgång till fler av mina resurser. I ett annat tillstånd hade jag säkert lyckas göra ett bättre jobb, fattat bättre beslut och agerat annorlunda men just där och då, i det tillstånd jag befann mig i, var det inte möjligt för mig att agera annorlunda.

Livet är en dans med olika skepnader, en dans med dalar och toppar och utifrån olika sinnestillstånd. Tillstånden färgar vår tillvaro så starkt att vi verkligen kan tala om olika förutsättningar när vi är i s.k. resursrika och i mer resursfattiga tillstånd. Hela vår personlighet färgas av tillståndet och präglar hur vi tänker, känner, agerar, minns, talar och fokuserar. Samma förutsättningar kan verka så väsensskilda utifrån tillstånd av besvikelse eller frustration ena dagen och hoppfullhet och glädje nästa dag. Inget har förändrats förutom ditt inre landskap. Med tillståndet som bakgrund riktar du blicken ut mot världen, med tillståndet som bakgrund tänker och talar du. Omgivningen kan knappt fatta att de hör samma person som några timmar tidigare bjöd dem på mirakel i allt som sades eller gjordes och nu, nästa dag, fumlar, uppvisar osäkerhet och gör det sämsta av de drygt 86.000 sekunder dygnet består av.

Telefonen ringer mitt i ditt grubblande och plötsligt sveps du in i ett landskap bestående av glädje och vackra minnen. En gammal kär vän hör av sig för första gången på länge, och genast har hon eller han fått dig att lyfta blicken mot det som bara minuterna innan var oupptäckt och outforskat. Du fick hjälp att ändra fokus, och det tidigare bekymmersamma känns nu lika hotfullt och påträngande som en mygga i ett milsvitt skogslandskap. Förunderlig är kraften i ett förändrat fokus, i en tanke som mitt i flykten bytte riktning!

Vår livslånga resa mellan himmel och hav, mellan framgångar och motgångar kommer påverka oss och kommer utmana vår vilja att vara vårt bästa jag. Ibland är gråten din granne, ibland är frustrationen din vän. Ingen kommer leva ett liv opåverkad av livets stormvindar, ingen kommer att undgå kylan som uppstår i att vara på jakt på sina verkliga resurser. Men, på samma sätt som du under en fest med din kamera kan fånga ett par i ena hörnet som skäller och bråkar med varandra, och sen för att i nästa ögonblick rikta kameran mot ett annat hörn och se några som kärleksfullt möter varandra för första gången, kan du ändra ditt fokus. Ibland är det svårare, det ska jag inte sticka under stol med. Som i min berättelse ovan, kring det uppdrag som jag misslyckades med. Men, förmågan att styra våra tillstånd har du och jag; vi kan ändra ett resursfattigt sinnestillstånd till ett mer resursrikt. För mig personligen är motion och musik de allra effektivaste sätten att ändra fokus, då involveras både kroppen och knoppen. Vilka sätt kan du använda för att ändra dina tillstånd?

Att sitta med ett problem i sitt knä kan vara, ja, ett problem men också vara en källa till att du får möjlighet att utforska dina verkliga resurser. Den avslutade relationen kan vara början på en tid i ditt liv där du får möjlighet att komma i bättre kontakt med dig själv och verkligen fundera på vem du vill dela ditt liv med framöver. En missad möjlighet till avancemang på jobbet kan innebära att du nu äntligen har möjlighet att fundera på vad du VERKLIGEN vill med ditt liv och något som jag själv fick uppleva för ett par år sedan – en rejäl utskällning som fick mig att fundera på mina verkliga värderingar och vad jag ville stå för och inte stå för i framtiden.

Du, jag och våra medresenärer på denna fascinerande livsresa gör alltid de bästa valen. Visst, du kan lätt se att personen “borde” kunna göra bättre, men att han eller hon faktiskt inte hade bättre val tillgängliga just i denna stund. Utifrån sinnestillståndet personen befann sig i och de alternativen personen kände så, ja, så agerade personen “inte bättre”. Vi använder de strategier vi har tillgång till, varken mer eller mindre.

Tyvärr kommer personer att bete sig aggressivt, destruktivt och negativt mot sig själva och omgivningen just för att de i de tillstånd de befann sig inte kände till andra alternativ. Autopiloten har en väldig kraft, och när man hamnar i ett specifikt tillstånd så blir det i form av ett självspelande piano.

Personlig utveckling handlar väldigt mycket om att hitta bättre och fler strategier, skapa sig större flexibilitet och på så sätt ha fler handlingsalternativ och sätt att agera på.

Med värme,

Niklas Daver

www.resurscoachen.se

NLP/Neuro-Semantics Trainer och Meta-Coach

Författare till boken “Ditt bästa jag – oftare” och ”Meningsfulla prestationer i grupp – 10 träningsbara ledarfärdigheter”, den sistnämnda ihop med Helene Johnson Nordgren.

Konsten att leva på en daglig budget av 24 timmar …

Denna, min blogg, utgår från en klassiker som betytt mycket för mig, skriven av författaren Albert Bennet för mer än 110 år sedan, ”How to live on 24 hours a day”. Jag har tagit en slags “huvudtanke” från honom och gjort min egen tolkning.

Den genomsnittlige människan lever i ca 30.000 dagar och det kanske kan vara en tillnyktrande tanke när vi ägnar eoner av tid åt att sträva efter allehanda “falska” gudar i vårt liv. Dessa 30.000 dagar utgör därför den helt avgörande budgeten för oss mänskliga varelser. Under ca 30.000 dagar skall vi alltså försöka utforma våra liv på bästa tänkbara sätt. Varje dag leder till ett nytt penseldrag, varje dag blir till en ny boksida, slutprodukten blir det arv vi lämnar efter oss.

Alexander Solzjenitsyns bok “En dag i Ivan Denisovichs liv”,  beskriver en dag i huvudpersonens liv, i ett av de ökända arbetslägren i Gulag. Den dag som boken beskriver var fylld av sina helveten men också av sina skärvor av ljus och stilla glädjestunder. En extra ranson fiskhuvud till den bleka fisksoppan, en extra cigarett tilldelad av någon för stunden mänsklig lägervakt … eller en strimma av solljus genom de hösttunga molnen gav dagens kranka blekhet en tillfällig lyster eller nyans. En dag att överleva, en dag att leva … en dag att måla med de möjliga penseldrag som lägervistelsen trots allt gav möjlighet till. Under de hemska förhållanden som boken beskriver lär sig lägerfångarna att fånga de små stunder av glädje, under och magi som faktiskt var möjliga.

Är det inte magiskt det som händer varje midnatt? Simsalabim och timglaset vänds upp och ned igen, 24 timmars obearbetad livsväv fylls på och varje sekundstoff börjar trilla ner genom den avsmalnade delen av timglaset. Obearbetad livsväv som innebär att dagen idag är ny, oupplevd och med möjligheten för dig att börja om, börja på ny kula utan skuld över det som redan varit eller krav på det som ska komma.

IDAG, denna dag … är det inte ännu ett magiskt svar från livet på sin längtan efter mer? Den nya dagen som är gåvan till dig och mig, en gåva som fråntagits andra varelser, andra människor. Kanske fanns det bland dessa många som var betydligt yngre än dig själv men som av olika anledningar inte fick uppleva denna nya dag. De fick inte möjligheter att realisera sina drömmar, inte uttrycka sin kärlek, inte möjlighet att uttrycka det vackra ordet “förlåt” till den person i deras närhet som längtade efter att få höra just de orden.

Att slå upp morgontidningen och betrakta dödsannonserna och inse att oavsett hur du har det, även om livets alla jävligheter har gaddat ihop sig för att pröva dig bortom tålamodets gräns, så kanske du kan börja inse att du jämförelsevis har det rätt bra. Du andas ju in av överflödet och i nästa sekund andas du ut igen, tillbaka till överflödet. Syret du andas in, intrycken och upplevelserna du tar in, ljudet från radion i bakgrunden, barnen som gör sig klara att gå iväg till skolan, doften från det nyrostade brödet, kaffearomen som smeker doft- och smakorganen. Du kanske sitter i lugn och ro, innan dagens alla tänkta aktiviteter, innan allt görande och duktighetskrävande och bara blir kvar i stunden, i dagens första stapplande steg mot fullkomlighet. Från platsen vid köksbordet kanske du börjar rikta en tacksamhetens blick ut mot en gryende, vacker dag.

I stunden, i det ögonblicket kanske du blir varse om den här dagens ännu ouppnådda fullkomlighet, om just den här dagens möjligheter. Oupptäckt, ännu ej besökt, väntar den på att få ta emot ditt bästa jag, väntar på att få uppleva just dina fotavtryck och penseldrag. Att du denna dag har möjlighet att närvara med alla dina sinnen, alla dina känslor eftersom denna dag är just DIN. Livet är i en neutral relation till dig, men det är du som ger dagen all tänkbar färg och must. Allt det som du upplever under denna dag är i grunden neutralt men det är du, med ditt sinnestillstånd som färgar det i alla tänkbara färger. Ingen mening finns utanför dig, men du ger den här dagen all den mening du tycker att den förtjänar.

I sin oskuld tjänar du denna dag bäst genom att ha en kärleksfull relation till den och dess möjligheter. Den kom till dig som en gåva och därför bör du vårda den väl. Var närvarande under dessa 24 timmar. ”Lyssna” på den, utforska den, känn in den. Denna dag är här bara för ett ögonblick och överger dig snabbt. Medan den söker ditt sällskap förmedlar den sin önskan: se mig, hör mig, känn mig!

Väl använd har denna skärva av tid gett dig en känsla av mål och mening. Samtalet med en vän, blicken du fick från någon vacker varelse, boken du läste, uppgiften du klarade av, barnet du tröstade är stunder av ren och skär magi, möjliga stunder till här- och närvaro. Du gör förmodligen det bästa av denna dag genom att vara på plats med alla dina sinnen, med all din uppmärksamhet på att känna närvaro med livet.

Om nu din livsresa utan din vetskap skulle närma sig slutet, så kanske stunderna idag blev till en spegling av allt det som livsresan kan rymma; kärlek, glädje, sorg, ilska, besvikelse, entusiasm, nyfikenhet och alla andra färger på känslopaletten. Kanske inser du då att var dag blir möjligheten att vara just allt … eller ingenting … beroende på hur du ser på det.

Jag önskar dig en skattkista av upplevelser och ögonblick just den här dagen! Vårda den väl, älska den högt och kom ihåg att vissa möten blir till minnen för livet. Gör ett vackert minne av just den här dagen!

Med värme,

Niklas Daver

www.resurscoachen.se

NLP/Neuro-Semantics Trainer och Meta-Coach

Författare till boken “Ditt bästa jag – oftare” och “Meningsfulla prestationer i grupp – 10 träningsbara ledarfärdigheter”

Du kan inte sälja något du inte tror på, inklusive dig själv …

En mycket god vän delgav mig vad han uppfattade utifrån min kommunikation med omvärlden. Det var ett samtal som i sin korthet rymde allt det man kan begära av en god vän; uppriktighet, tydlighet och med en god intention. Samtalet fick mig att ha en bra och nödvändig konversation med mig själv, och tankarna landade i det jag beskriver nedan ….

Det finns ett grundantagande inom NLP, Neuro-Lingvistisk Programmering, som säger: “Det går inte att INTE kommunicera”. Du kommunicerar på omedvetna nivåer hela tiden, och varje förändring av ditt sinnestillstånd återspeglas mer eller mindre i ditt kroppsspråk, dina gester, ögonrörelser, ansiktsfärg, andning och muskeltonus.

I samspelet med andra människor har du alltid med dig själv, och det klatschiga påståendet om att “alla är säljare” kan ju förstås i form av den påverkan vi har i alla situationer och sammanhang. Du kan ju sägas sälja dig själv när du ikläder dig föräldrar-rollen, som vän, medarbetare eller ledare. Vad du i grunden tycker om dig själv dånar fram som en bakgrundssymfoni till allt det du säger och förmedlar. Bristen på ögonkontakt, svårigheten att ta emot beröm, det nästan ljudlösa talet förmedlar ett s.k. “meta-budskap” om hur du uppfattar dig själv.

Kommunikation sker med orden, med rösten och med hela vår fysiologi, och det är först när alla dessa delar sänder ut ett och samma budskap som vi upplevs som trygga, säkra, stabila och som fullständigt samstämmig i vårt budskap. Då upplevs du som trovärdig och som någon som förmedlar något av värde; ditt värde.

Tekniker och knep i all ära, men det viktiga i att förmedla ett egenvärde är att ha en konversation med sig själv som landar i en vilja att ta ansvar för något av det mest grundläggande; mina tankar och mina känslor, och därmed mina handlingar. Dina handlingar är sprungna ur ofta omedvetna referensramar som handlar bl.a. om hur du ser på dig själv och ditt egenvärde. Att ta ett kliv bakåt och begrunda sina egna handlingar kan göra att du kommer vissa av dessa referensramar på spåren.

Ibland behöver vi nog fråga oss själva: är mina handlingar representativa för hur jag ser på mig själv? Vill jag agera annorlunda? Vad behöver jag då tycka och tänka om mig själv? Bristen i grundläggande självkänsla och självtillit kan ta sig uttryck i att umgås i fel sammanhang, dricka för mycket, otillräcklig motion, svårigheten att närma sig andra människor.

För att kunna fungera på ett bra sätt i samspelet med andra människor, för att “sälja mig” behöver jag landa i vem jag vill vara och vad jag vill stå för – och agera i enlighet med det. Det kräver att jag tar ett ansvar för mina tankar, mina känslor och mina handlingar. Om jag agerar på ett sätt som inte är i linje med den jag anser mig vara så är det nog till hjälp att acceptera att jag denna gång inte agerade på det sätt jag verkligen vill, förlåta och ta lärdomar av det inför framtiden.

Ju mer du tar ansvar för det som ligger inom din personliga påverkans-zon desto mer växer din självkänsla och därmed ökar din förmåga att kunna leda och påverka din omgivning. Väljer du att oftare ta det personliga ansvaret blir tilliten till dig själv starkare och stabilare.

Att omyndigförklara människor är för mig en kungsväg till bottenlös svag självkänsla och som sen kommuniceras till en ofta oförstående omgivning. Människor ÄR mer än sina beteenden, men beteenden är också en följd av det värde en människa ger sig själv och sitt eget liv.

För att bli en bra säljare, både i bokstavlig och bildlig mening, behövs en tro på produkten! Du är ditt budskap, du är den du tror att du är! Och – Det går inte att INTE kommunicera …

Med värme,

Niklas Daver

NLP/Neuro-Semantics Trainer & Meta Coach

www.resurscoachen.se

Författare till boken “Ditt bästa jag – oftare” och ”Meningsfulla prestationer – 10 träningsbara ledarfärdigheter (den sistnämnda ihop med Helene Johnson Nordgren